both of them gave me shivers, you hear good true lovestories so seldom. this made me think of edwin and of this specific time months ago when he fell asleep on my lap.
was fascinated by every single detail of him:
and he's still pretty fascinating he is.
3 kommentarer:
Nu kan du få mig så lätt och no time for us <3 mina ultimata lovesongs (och båda är typ "our songs", haha, funninessen how things turn out liksom).
Jää, det är lite worky när man inte vet vad som ska vara i den offentliga and not liksom. Bahanessen.
Haha, i can relate to that. Alltid hungrig grejen obviously. Sen sitter jag i princip alltid vid datorn medan jag lagar mat, not so good. erhm.
aaaw, vem vet, han kan ju ha lånat lite därifrån, Håkis. Vore ju inte första gången (;
haha, du får mig att tänka på yoda när du skriver sådär <3
Lovestories är <3 Jag måste börja läsa le love igen. & ni är så pretty, ni verkar sådär überinlovecosykära liksom. It makes me happy, då vet man att det finns hopp liksom. & sista bilden, aw.
haha, yoda everyones förebild should be!
Ja, jag undrar hur många gånger jag (och han med efter vad han sagt) lyssnat på dem och gråtit för jag trodde det var kört. Jag kunde aldrig ens föreställa mig att han skulle känna samma sak. Den där låtraden liksom "& what is worthwhile in the world if you can't be with the one you love, what is worthwhile we'll be forgotten when we're gone". & som jag skrev i min dagbok tidigare "nu kan du få mig så lätt och ändå känns det som att det är no time for us", det kändes verkligen som det, men nu börjar jag hoppas på att det kan bli ett pretty ending ändå. Och oavsett - jag har alltid väntat på honom somehow, och kommer alltid göra det.
Jag vet! Vilka är oddsen för att båda två (när vi inte ens bor där) ska befinna oss i Eskilstuna samma kväll, vid samma tid och vilka är oddsen för att jag ska spela en Håkanlåt (okej, de är rätt höga för låtspelandet men still) och att han ska älska Håkans musik och höra det and all (': Det måste vara meant to be helt enkelt. Jag ska skriva ett brev till Håkan och tacka honom, för vore det inte för hans musik hade jag aldrig fått uppleva det här.
Naw, is that so.. Men jag tycker nog det är lite det som gör det så fint med. Att man tycker om någon så mycket och därmed (såklart kan jag nästan tycka) är rädd för att förlora personen (som mr de la cour sjunger "the aching fear that we shall be apart" liksom). Men du får inte säga att there is no hope! Det finns alltid hope, men aldrig visshet däremot, man kan aldrig veta vad som kommer att hända så det är bara att ta vara på varenda sekund man får och treasure it mycketmycket, och det märks det att du gör! Wise girl, obviously.
How you and Edwin met? I don't remember anymore, ha!
-Satu
Skicka en kommentar