kärlek på benbilden från ze subway och den när du gömmer dig lite, mhm. Mysignessen
haha, my emotions are all over ze place, som vanligt! Jag har befunnit mig i ett hysteriskthappinessrus hela helgen efter fredagens samtal, det var galet. & veckan som passerade befann jag mig i en tragiskdownwardspiral och var helt lost, all because of ze same emotions really. Det är sick hur det kan vara :D Jää, men på ett sätt känns det som om jag inte har något val. Jag måste tro att det att det finns någon slags innerlighet och något vackert kvar i världen, som drömmar och kärlek. Det måste göra det, för för mig är det meningen med allt. Det finns inga andra alternativ. Det var som under den där motoboyintervjun när killen frågade mig "men om det inte skulle finnas då, om drömmarna bara är illusioner?" - jag blev nästan helt förstörd bara vid tanken. Samtidigt tycker jag ju (personligen) att jag har en väldigt bitter pessimistisk (även om jag föredrar att kalla det realistisk sida) eftersom i've had my share liksom. På ett sätt hatar jag den, för den inkräktar på min naiva happinessida men på ett sätt one does treasure it med. För, oavsett hur taskigt det låter, så vidhåller jag att jag anser att man måste besitta ett visst mått av intelligens för att ens ifrågasätta världen, livet man lever och må dåligt, ungefär. & det gör jag gärna, besitter ett mått av intelligens that is. Jag tror Markus Krunegård har jefligt rätt när han sjunger livet är så underbart om man är korkad dum och glad. Vad enkelt allt vore då. Men change? Nej, inte för något in the world. Något sånt. Så på ett sätt kan jag mysa lite i min bitterhet ibland, för jag skrattar ju extremt mycket åt den och mig själv, men samtidigt. Nej, det förstör också. Jag tror du har en rätt korrekt bild av mig där. (:
4 kommentarer:
kärlek på benbilden från ze subway och den när du gömmer dig lite, mhm. Mysignessen
haha, my emotions are all over ze place, som vanligt! Jag har befunnit mig i ett hysteriskthappinessrus hela helgen efter fredagens samtal, det var galet. & veckan som passerade befann jag mig i en tragiskdownwardspiral och var helt lost, all because of ze same emotions really. Det är sick hur det kan vara :D Jää, men på ett sätt känns det som om jag inte har något val. Jag måste tro att det att det finns någon slags innerlighet och något vackert kvar i världen, som drömmar och kärlek. Det måste göra det, för för mig är det meningen med allt. Det finns inga andra alternativ. Det var som under den där motoboyintervjun när killen frågade mig "men om det inte skulle finnas då, om drömmarna bara är illusioner?" - jag blev nästan helt förstörd bara vid tanken. Samtidigt tycker jag ju (personligen) att jag har en väldigt bitter pessimistisk (även om jag föredrar att kalla det realistisk sida) eftersom i've had my share liksom. På ett sätt hatar jag den, för den inkräktar på min naiva happinessida men på ett sätt one does treasure it med. För, oavsett hur taskigt det låter, så vidhåller jag att jag anser att man måste besitta ett visst mått av intelligens för att ens ifrågasätta världen, livet man lever och må dåligt, ungefär. & det gör jag gärna, besitter ett mått av intelligens that is. Jag tror Markus Krunegård har jefligt rätt när han sjunger livet är så underbart om man är korkad dum och glad. Vad enkelt allt vore då. Men change? Nej, inte för något in the world. Något sånt. Så på ett sätt kan jag mysa lite i min bitterhet ibland, för jag skrattar ju extremt mycket åt den och mig själv, men samtidigt. Nej, det förstör också. Jag tror du har en rätt korrekt bild av mig där. (:
MY ARMS :S
tykkään kuvista? kun sulla on aikaa, halutako lähettää ne mulle hotmailin kautta?
"?" was supposed to be a "!"
hEhehEH
Skicka en kommentar