sv: Aw, vilken underbart cosy yet strange feeling det måste vara. Jag har väl alltid lite känt att jag vill något mer. Och sen i lördags när jag och puhrwi var på debaser kände jag mig all happy och typ got this nästan som karatespark mot huvudet som sa "jag önskar livet var mer såhär" och felt the same när vi träffade some människor som verkar leva mer som jag vill yes. Kände världens urge att bara flytta dit direkt. Samtidigt vet jag inte om det är var jag truly vill eller om jag bara är för lättpåverkad av deceitful emotions och alldeles för vackra män. Jag hoppas det blir som cure sjunger någon gång i alla fall that one will "finally [find]the courage to let it all go"
Men samtidigt, så fort jag nämner att jag är osäker på om jag vill något känns det som att folk blir arga eller tycker att jag är fånig. "Vad har du tänkt att du ska göra då" ungefär, för jag är ju inte bra på något av det kreativa heller, jag vill ju bara vara en do-nothing more or less tror jag, lite kanske. & då blir det istället "hur har du tänkt försörja dig då" och jag är så rädd för att bli gammal och wasta my time. Usch. All confusion och ångest yes. Jag är livrädd ju. Hur kom du fram till ditt beslut till sist? Har du några planer nu eller är det enbart den bästa av dem alla - att leva livet fullt ut?
2 kommentarer:
sv:
Aw, vilken underbart cosy yet strange feeling det måste vara.
Jag har väl alltid lite känt att jag vill något mer. Och sen i lördags när jag och puhrwi var på debaser kände jag mig all happy och typ got this nästan som karatespark mot huvudet som sa "jag önskar livet var mer såhär" och felt the same när vi träffade some människor som verkar leva mer som jag vill yes. Kände världens urge att bara flytta dit direkt. Samtidigt vet jag inte om det är var jag truly vill eller om jag bara är för lättpåverkad av deceitful emotions och alldeles för vackra män.
Jag hoppas det blir som cure sjunger någon gång i alla fall that one will "finally [find]the courage to let it all go"
Men samtidigt, så fort jag nämner att jag är osäker på om jag vill något känns det som att folk blir arga eller tycker att jag är fånig. "Vad har du tänkt att du ska göra då" ungefär, för jag är ju inte bra på något av det kreativa heller, jag vill ju bara vara en do-nothing more or less tror jag, lite kanske. & då blir det istället "hur har du tänkt försörja dig då" och jag är så rädd för att bli gammal och wasta my time. Usch. All confusion och ångest yes. Jag är livrädd ju. Hur kom du fram till ditt beslut till sist? Har du några planer nu eller är det enbart den bästa av dem alla - att leva livet fullt ut?
Alla borde vara lika positiva och encouraging. :*
NO AIJAA pikkasen vituttaa :(
Skicka en kommentar